just give me November, the warmth of a whisper.



Igår gick jag och min bästa vän Moa längs älven. Då såg det ut såhär.
Då tänkte vi att det är nu som hösten är som allra finast, precis innan alla löven fallit av.
Sedan gick vi hem och sov i två timmar. Bara sådär.
När vi vaknade igen var det nästan mörkt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0