MAD AS BIRDS -

Jag älskar litteratur och läser mycket. Vanligtvis läser jag 1-2 böcker om dagen. Ibland fler, ibland färre. Ändå är det förvånansvärt få böcker som verkligen skakat om mig, funnits kvar någonstans inom mig långt efter det att de blivit utlästa. I början av december läste jag en bok som jag tycker att ni borde läsa, för jag tror att ni också kommer känna er en aning förändrade efter att ha läst den. Romanen heter "De välvilliga" i svensk översättning,är skriven som en självbiografi och handlar om den föredetta SS-officeren Maximilian Aue och hans liv under kriget.

Nu kanske ni tänker att detta låter rätt ordinärt, rent litterärt, och att det är något ni redan läst olika versioner av. Så tänkte iallafall jag när jag lånade den, men jag hade helt fel. Enligt mig är detta något annat, något extraordinärt och omåttligt intressant ur ett historiskt, moraliskt och psykologiskt perspektiv. Sedan skadar det ju inte att språket är oklanderligt.

Jag tycker att ni ska läsa.

29.12

Idag såg jag någonting som jag aldrig någonsin sett förut. Det var inte sorgligt egentligen, mest bara sådär realistiskt att det nästan kändes overkligt, märkligt. Utanför kiosken vid min busshållplats låg en hund som var fastbunden i några fulla systembolagetkassar. Det såg så roligt ut att jag stannade upp, tittade några sekunder. Då kom ägaren ut. Han hade köpt tre paket cigaretter och började slita i ett av paketen för att få upp det. Hunden blev väl glad antar jag, för det var ganska kallt ute.  Den hoppade upp och försökte springa, men kassarna var för tunga. Hunden släpade kassarna efter sig, de klirrade mot asfalten och ägaren röt till. Efter några meter sprack både kassarna och flaskorna. När vinet började rinna som blod över gatan kom min buss.

Jag är sju år och har öroninflammation. Hela natten har jag vridit lakan till kokonger kring min febriga hud. Drömde mardrömmar om ett krig som kom närmre och närmre, om skrik som började någonstans i mina hörselgångar, bultandet. Nu står jag med mamma i kön till vårdcentralens reception. Mamma är stressad för att hon egentligen borde vara på jobbet. Jag tänker att jag kanske också borde vara stressad, eftersom jag egentligen borde vara i skolan nu. Men det är torsdag, och på torsdagar har vi alltid gympa som jag hatar mer än jag hatar mat. Så det gör egentligen inte så mycket, den här öroninflammationen. Bakom oss i kön står en äldre flicka. Jag tycker att hon ser vuxen ut, men egentligen är hon nog inte mer än kanske tolv eller tretton.  Hon håller en handduk för kinden, men när hon tar bort den för att klia sig på pannan ser jag att hon har slagit upp hela kinden. Om man tittar riktigt noga kan man se kindbenet djupt därinne bland ådrorna, köttet.
Det är alldeles vitt, och fast jag egentligen tycker det är äckligt kan jag inte sluta titta.

Jonas Hassen Khemiri.

Vi var och lyssnade på Jonas Hassen Khemiri, jag och mina fina Elina. Han pratade om ord. Han pratade ord, talade ord som trängde genom oss. Han var lite nervös och strök håret bakom öronen, lugnande. Allt han sa blev viktigt och nödvändigt ; vände oss ut och in, väntandes.

Hur du för handflatan i cirklar över bordsskivan, runt och tillbaka till mig. Orden som koordinater, vägvisare över din bröstkorg ; hävandes hävdandes under mina fingrar. Du säger att allting kommer att upphöra  när alla människor bryr sig mer om mode än mod, bryr sig mer om ordning än ord. Att vi snart kommer att nå en gräns när vi känns mer lyckade än lyckliga.

Jag kapitulerar, spänner huden hårt över armarnas kapillärer,
våra artärer ett slags artilleri ;

Det finns inga andra gränser än dem vi skapar kring oss själva.

Ingenting har någonsin värkt så mycket som nu,
ingenting har någonsin verkat lika verkligt.

(Vinter -07)

"Elle se réveille. Elle vous regarde. Elle dit : La maladie vous gangne de plus en plus, elle a gangé vos yeux, votre voix.

Vous demandez : Quelle maladie?

Elle dit qu'elle ne sait pas encore le dire."

- La maladie de la mort.

1.

ni är bara rester
res er
här ifrån-

tagen eller slagen av instinkt eller
insikt vad spelar det för roll vem som
har kontroll över våra hushåll vem som sätter på
sitter på en chefsroll vi blir ändå aldrig lika

varandra när varannan vill vara
någon annan och var är jag
är alla andra när du
brister-

2.

det
finns inga risker längre allt är försäkrat alla
vapen säkrade alla människor så säkra på
hur man ska vara för att bevara sig själv men
samtidigt motsvara det säljbara är alltid

privat,

så hur klimatsmart adekvat du än är så
kommer även du
att bli skräckslagen hjärtslagen av
vardagen:

mer spänd än spännande
mer kännande än känd


3.

men

jag är mer
ensam
än sam-
lad
när du lägger dig i mig säger

det här är vår människorest
vår människorast

vårt människoras.

-