So here's hoping I will not drown, or paralyze in light.
"There's a ghost on the horizon
When I go to bed
How can I fall asleep at night
How will I rest my head
Oh I'm scared of the middle place
Between light and nowhere
I don't want to be the one
Left in there, left in there"
Hope there's someone - Antony & The Johnsons
Jag har inga egna ord för tillfället, men det är precis så det känns.
Fem x Gud.
Bild lånad från riksteatern.se
I lördags var jag på sagateatern med några vänner och såg en alldeles underbar upsättning av pjäsen "Fem x Gud", skriven av en av mina personliga favoritförfattare, Jonas Hassen Khemiri. Pjäsen handlar om dramaläraren Rolf som vill sätta upp Strindbergs "Ett drömspel" tillsammans med en brokig samling något stökiga elever. Då eleverna vägrar att spela Strindberg beslutar de sig istället för att tillsammans sätta upp ett alldeles eget drömspel. Varje elev får en "egen" scen som de får fylla med sina egna drömmar, man skulle kunna säga att de alla får en chans att spela "Gud".
Jag tycker att "Fem gånger Gud" är en fantastisk pjäs med många djup och undermeningar. Den är stundtals sanslöst rolig, för att i nästa ögonblick behandla och berätta om det mest sorgliga och mörka i språket, livet, människorna och världen. Om "Fem gånger Gud" kommer till er stad så tycker jag definitivt att ni borde se den.
tre minuter.
Jag väger lika många kilo som Saturnus har månar. Gruskornen som räddande öar i ett ishav, snön som tar sig in överallt och alla kroppsdelar tycks förfrysa i samma ögonblick som ytterdörren stängs bakom mig. Det är ett nytt år och jag vill förändra allt som jag förmår, från mitt hår till sättet som jag går. Det är kulturhuvudstadsår men min stad är ljusår från en vinst och isskulpturerna smälter på esplanaden. Jag cyklar över vägen på min vita cykel utan cykellyse och det kommer ingen bil. Det är januari utan skottår, skottsår. Bara munsår och munnen full av hår ibland när det blåser.
wrapped up in books.
Januari.
Med anledning av att jag har varit sjuk i en vecka så har jag läst fler böcker än jag vanligtvis gör. Bland annat en alldeles fantastisk liten roman som heter "Simtag" och är skriven av Jessika Berglund. Den är vacker på det där enkla sättet som är alltför sällsynt. På fotot ovanför läser jag hysteriska "Drömfakulteten" av Sara Stridsberg. Jag läser den jämt och ständigt och språket är svulstigt och skört och äckligt och vackert om vartannat. Åh, jag tycker att ni ska läsa, om ni inte redan gjort det.
Men nu skulle jag vilja be er om en tjänst. Det är nämligen så att jag inte har någonting att läsa för tillfället. Så om ni har en bok som är sådär alldeles särskild och som ni tycker att jag och alla andra borde läsa, så kommentera eller maila eller berätta eller vadsomhelst.
Jag vill så gärna höra om den.
Epilepsy is dancing.
Januari.
Jag försöker svälja någon slags värk som fastnat bakom gomseglet; orden.
Hjärtslagen som rusningstrafik under bröstbenet.
Jag är sjuk, ensam i ett hus som är nitton grader kallare än min kropp.
I min stereo spelas samma låt, om och om
och om igen ;
http://www.youtube.com/watch?v=-2pXP6rpyDE
When all their power turns into vapor.
2008.
There's money lenders inside the temple
That circus tiger's gonna break your heart
Something so wild turned into paper
If I loved you, well that's my fault
efter tolvslaget ; brytpunkt
2008.
Jag tror på dig när du säger att du vet vem du är. Dina händer är lugna när du plockar vilsna hårstrån från mina axlar. Stråna utdragna med roten, ofärgat gråblonda mot dina nästan svarta. Ibland undrar jag vad vi tjänar på att känna det vi känner, känna dem vi känner. Jag tränar på att verka spännande, spänner blickar, bröstkorg, alla ansiktets muskler
2009.
Du säger ; det är ett nytt år,
jag bryter alla löften
bryter alla ben i min kropp.
