They tore down the Berlin wall, they let the hammer and sickle fall.
Du sade att du aldrig skulle skriva en självbiografi, men att du gärna gick själv på biografer.
Din röst i telefonen var det enda mänskliga med mina dagar.
II Berlin II
"They tore down the Berlin Wall, they let the hammer and sickle fall.
They fitted me for a uniform, had it ready the day I was born
I destroy everyone I love
I destroy everything I touch"
Jag och mitt hjärta reste hundrafemtio mil för att andas varandras utandningsluft.
För att få försöka få trycket över bröstet att lätta ;
Det var människor som skuggor över betongen i Ostkreuz och jag tänkte att när höstnätterna kommer, när allt jag kan göra är att räkna tomrummen, pauserna mellan andetagen, då ska jag minnas att det finns andra skuggor än mörkrets.
Alla gånger jag stannade upp, riktade blicken från det mönster av ådror som var Berlins gator och anade hennes profil i ögonvrån. Alla gånger jag tänkte att hon är mitt syre, hon är pulsen som försiktigt slår mig till liv.
Vi gick på konstmuseum där andetagen ekade i salarna. I en sal hängde verk av Andy Warhol och vi stannade upp, lät kamerorna ligga kvar i väskorna och tystnade. Tänkte att konsten skiljer sig från många andra konstformer, i det att konstnären själv fört sina händer över duken, att det är ett slags direkt skapande. Det är svårt att beskriva. När Moa köpt svartvita franska vykort i den lilla butiken som låg utanför åkte vi hem igen.
Nätterna; den ljumma luften mot huden och andra språk i hörselgångarna.
Alla som betydde någonting då, men som jag inte skulle känna igen om de passerade mig på gatan.
Efter sex dagar åkte vi hem igen.
II Tröttheten II
01.
Det är natt och gräset i min trädgård har vuxit sig alldeles för högt. Stålet går trögt genom jorden och tidningarna täcker stenplattorna kring min överfulla brevlåda. Jag är rädd att jag gömt mig för omvärlden så pass länge att ingen längre letar efter mitt gömställe. Minns nyponbuskar, nyponpulver i halslinningen och hur jag alltid skar mig på taggarna när vi lekte kurragömma med barnen i förra kvarteret.
Det var ett annat slags liv.
När jag var sexton år skrev jag hårt med kladdig blyerts i mitt anteckningsblock :
" Det är någonting med augusti som får händerna att vrida sig kring varandra, något med augusti som vänder ut och in på människorna. Allt det som betyder någonting kväljs upp över trottoarerna och
ligger kvar just precis där"
Känslan av overklighet som värker i kroppen.
03.
"Jag som skulle stänga av
där igen, skulle aldrig vända mig
skulle aldrig hända mig
så kom, kom igen,
Det är redan rent försent
Du har gått mig i blodet igen"
Emil Jensen - Gått mig i blodet
Om ni behöver gråta.
II I väntan på en lång kall vinter II
Jag läser att man kan dö av snöras.
Det är statistiskt bevisat.
Nu låser jag mina hjärtkammare.
