14, artärer och artelleri.
Hur du för handflatan i cirklar över bordsskivan, runt och tillbaka till mig. Orden som koordinater, vägvisare över din bröstkorg ; hävandes hävdandes under mina fingrar. Du säger att allting kommer att upphöra när alla människor bryr sig mer om mode än mod, bryr sig mer om ordning än ord. Att vi snart kommer att nå en gräns när vi känns mer lyckade än lyckliga.
Jag kapitulerar, spänner huden hårt över armarnas kapillärer,
våra artärer ett slags artilleri ;
Det finns inga andra gränser än dem vi skapar kring oss själva.
Åh. (Du vet vad jag tycker).
Fint kombinerat; de ord som ser lika ut men ändå är himlans olika.
men världens finaste.
Förresten. Jag hatar skolan. Vill äta ostbågar och sova i sängen med dig. Har saknat dig jättemycket idag!
åh. tusen tack för kommentaren.
ditt språk är fantastiskt.
