Un silence de toi, pouvait pousser mon rire à mourir.
29.12
Idag såg jag någonting som jag aldrig någonsin sett förut. Det var inte sorgligt egentligen, mest bara sådär realistiskt att det nästan kändes overkligt, märkligt. Utanför kiosken vid min busshållplats låg en hund som var fastbunden i några fulla systembolagetkassar. Det såg så roligt ut att jag stannade upp, tittade några sekunder. Då kom ägaren ut. Han hade köpt tre paket cigaretter och började slita i ett av paketen för att få upp det. Hunden blev väl glad antar jag, för det var ganska kallt ute. Den hoppade upp och försökte springa, men kassarna var för tunga. Hunden släpade kassarna efter sig, de klirrade mot asfalten och ägaren röt till. Efter några meter sprack både kassarna och flaskorna. När vinet började rinna som blod över gatan kom min buss.
Fantastiskt
å så sorgligt & så glad jag blir när du skriver
