20.12 ; fyra minuter barndom.
Jag är sju år och har öroninflammation. Hela natten har jag vridit lakan till kokonger kring min febriga hud. Drömde mardrömmar om ett krig som kom närmre och närmre, om skrik som började någonstans i mina hörselgångar, bultandet. Nu står jag med mamma i kön till vårdcentralens reception. Mamma är stressad för att hon egentligen borde vara på jobbet. Jag tänker att jag kanske också borde vara stressad, eftersom jag egentligen borde vara i skolan nu. Men det är torsdag, och på torsdagar har vi alltid gympa som jag hatar mer än jag hatar mat. Så det gör egentligen inte så mycket, den här öroninflammationen. Bakom oss i kön står en äldre flicka. Jag tycker att hon ser vuxen ut, men egentligen är hon nog inte mer än kanske tolv eller tretton. Hon håller en handduk för kinden, men när hon tar bort den för att klia sig på pannan ser jag att hon har slagit upp hela kinden. Om man tittar riktigt noga kan man se kindbenet djupt därinne bland ådrorna, köttet.
Det är alldeles vitt, och fast jag egentligen tycker det är äckligt kan jag inte sluta titta.
Vad ska du göra ikväll? :D
Ha det bra =)
Bli medlem och få gratis presentkort på H&M !
http://www.gratisklader.se/Register.asp?r=1470 :)
Reklamkommentarer och kommentarer som bara berör nuet och knappt det - vem fan vill ha något som är i nutiden? Fuck nuet, fuck samtiden.
Det här är inte det ursprungliga inlägget.
Hugo (jag vet inte vad du heter i efternamn, så de får bli bara Hugo), det finns ingen nutid. Nutiden är ständigt upphörande, tanken trasar sönder den i samma stund den skapas? Samtiden är en konstant förgörelse, utan vare sig uppkomst eller upphörande.
Bäste Victor, vad har vi annat än nuet? Framtiden lika väl som det förflutna är intet utöver något skapat inom oss i nuet och hur vi just nu ser på det. Att samtiden är konstant förgörelse är fel, däremot är samtiden en ingrediens bland andra, det är bara det att det är den äckliga.
Vad jag menar är att nuet inte existerar på så vis att det hela tiden övergår i dåtid, oavsett om det mätes enligt en atomklockas nanosekunder eller rent mentalt. Dåtiden kan inte vara skapad i nuet, då den redan har upplevts och skapats i ett tidigare nu, vilket omöjligen kan vara samma nu som nuet, även om nuet är en återkoppling till det upplevda. Framtidens nu finns inte å andra sidan inte, då denna måste vara formulerad i nuet. Det äckliga är egentlign att behöva skriva om tid. Egentligen tycker jag att det är ganska problematiskt. Hur skall gemene man råda bot på detta tvetydiga?
Du har för övrigt ett tjusigt namn, sådär i förbifarten.
Ett post scriptum till Linnéa;
Du får ursäkta mig för det här. Du vet, den där känslan när man har bestulit någon utan att egentligen ha någonting i händerna.
Victor ; Ingen fara, er filosofiska diskussion är i allra högsta grad intressant att följa.
Varken "dåtiden" eller "nutiden" är något som skapas, de är syskon sprugna ur faktorer vida överstigande en person, eller till och med de flesta kollektiv av människor. Dock är vår uppfattning och varseblivning av desamma något som alltid upplevs i nuet, igenom våra tidigare erfarenheter och uppfattningar, gällande specifika ämnen.
Framtiden kommer för människan alltid vara något metafysiskt, då vi aldrig kan befinna oss i den, detta för att vår existens bara finns i nuet, skulle vi förflytta oss skulle vi vara någon annan eftersom jaget är vad som existerar under vissa precisa historiska premisser, ändrar man dem är man någon annan, även om man känner sig likadan. Man existerar bara i relation till varandra, historien springer framåt med eller utan oss, men människan är skapad att hänga med så gott vi kan.
Och för gemene man spelar det ingen roll, vad bryr sig gemene man om sådant? Lika lite som jag bryr mig om fotboll bryr sig Pleti om historisk materialism. Lika lite som jag bryr mig om att se på teve bryr sig Kreti om existensiell ångest.
Tack för instickaren om namnet f.ö., Victor är inte fy skam det heller.
Är det nu det är meningen att jag sublimerar och erkänner din rätt?
