01.38
Ingenting har någonsin värkt så mycket som nu,
ingenting har någonsin verkat lika verkligt.
La maladie de la mort.
(Vinter -07)
"Elle se réveille. Elle vous regarde. Elle dit : La maladie vous gangne de plus en plus, elle a gangé vos yeux, votre voix.
Vous demandez : Quelle maladie?
Elle dit qu'elle ne sait pas encore le dire."
- La maladie de la mort.
Just get me past this dead and eternal snow.
Juli.
Det här är huset där jag bor. Såhär ser det ut om somrarna.
Nu är det snöstorm här. Det kommer att bli en kall natt.
rest, rast och ras. (gammal text i brist på något nytt adekvat)
1.
ni är bara rester
res er
här ifrån-
tagen eller slagen av instinkt eller
insikt vad spelar det för roll vem som
har kontroll över våra hushåll vem som sätter på
sitter på en chefsroll vi blir ändå aldrig lika
varandra när varannan vill vara
någon annan och var är jag
är alla andra när du
brister-
2.
det
finns inga risker längre allt är försäkrat alla
vapen säkrade alla människor så säkra på
hur man ska vara för att bevara sig själv men
samtidigt motsvara det säljbara är alltid
privat,
så hur klimatsmart adekvat du än är så
kommer även du
att bli skräckslagen hjärtslagen av
vardagen:
mer spänd än spännande
mer kännande än känd
3.
men
jag är mer
ensam
än sam-
lad
när du lägger dig i mig säger
det här är vår människorest
vår människorast
vårt människoras.
Och jag ska skydda dig med kroppen min.
Hugo, någon suddig kväll i September.
Edvin, frukost i Paris.
Hedvig, Tyskland.
Elne, Sydfrankrike.
Jag älskar mina syskon oändligt mycket.
Och som jag önskar att vårt krig tog slut.
-
we trade liquor for blood.
"Did you expect it all to stop at the wave of your hand?
Like the sun's just going to drop if it's night you demand.
Well, in the dark we're just air so the house might dissolve.
But once we are gone, who's gonna care if we were ever here at all?
Well, summer's going to come, it's gonna cloud our eyes again.
No need to focus when there's nothing that's worth seeing.
So we trade liquor for blood in an attempt to tip the scales.
I think you lost what you loved in that mess of details.
They seemed so important at the time
but now you can't even recall any of the names, faces, or lines.
It's more the feeling of it all.
Well, winter is going to end, I'm going to clean these veins again.
So close to dying that I finally can start living"
An attempt to tip the scales - Bright Eyes
och jag blir verkligen så glad, för du är verkligen precis som jag.
Moa, Stockholm oktober 2007.
Det här är min bästa vän Moa. Vi har varit vänner i 16 år nu.
Hon är det finaste jag har.
Les Mouches.
Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir
Åh, just nu vet vad inte vad jag ska skriva om.
Så nu undrar jag ; vilka är ni, ni som läser?
Jag vill så gärna veta.
det är inte slagen som känns.
"Här kommer rädslan, nu igen
när alla fjärilar i magen nålas upp
till ett mönster på min säng"
och murarna störtade samman.
1.
Det finns så många människor jag hellre skulle vara. Så många handleder jag hellre skulle vilja lägga fingrarna mot, så många hjärtslag jag hellre skulle räkna, så många slag jag hellre skulle vilja utkämpa bekämpa
det som är jag.
Innan jag går; dina trumhinnor mot mina fingrar.
2.
Hur jag varken kan vinna
eller försvinna.
So please hit me.
"It's true I always wanted love to be hurtful,
and It is true I always wanted love to be
filled with pain
and bruises"
Cripple and the starfish - Anthony & The Johnsons
kardinalsynder.
14/11/1998
Det är som om du väntar på att allt det invecklade någon gång ska vecklas ut,
förstås och förgås mellan dina handflator. Allas händer trycks mot din rygg, ådrorna böjs,
vinklas utåt och in i sig själva. Din mun är full av blåbär, ett blödande sår mot väggarna i finrummet. Direkt från skolan, över fotbollsplanen, kolonilotterna och nu är du där, med mig. Mina knäskålar mot dina, du leker ballerina på din mammas tvättlina, strecken över fotsulorna som ett slags bevis -
lyckligtvis bleknade alla
bleknade allt
utom du
14/11/2008
Dina armbågar är torra när du lutar dig över bordet, du borde smörja in dem. Du säger att vår rymdiska yta är mindre än vår jordiska, att vi har ytterligare några meter kvar att fylla. Jag har avsagt mig min yttrandefrihet, alla ytterligheter tvinnar min hud.
Aldrig har vi varit ytligare.
18.
13:35 när varje steg du tar kan vara ditt största misstag.
nu går det inte längre nu
går jag inte längre det
går inte över jag
går inte över-
rasande rasar du
i mig,
15.49 tystna,
Sirener utanför fönstret, jag kan inte höra om det är en ambulans eller en polisbil. Du rycker till i sömnen när ljudet når in i dina hörselgångar. Jag tänker på bilolyckor. Jag körde full en gång, men jag krockade inte med någon.
No sweeping exits.
Augusti.
"My baby is six feet under
Just another number
My daughter without her brother
Baby, they don't need to show
Its over, I know, I know
Baby, they don't need to show
Flowers and football tops, I know"
Du måste höra hemma någonstans.
Det är bara det att det är så mycket liv kvar att leva.
5/11 och nu låter allt annat som en lögn.
alla mina kärlekar
alla mina kärl-
lekar som livnäring
aldrig livnära
orden mellan läpparna som kalla tungor;
tunga
21.09 genom mig.
Det är du med dyra pianot men ingenting kan spela.
Det är du med bokhyllorna fulla av plåster.
Det är du med avbitna naglar i tändsticksasken under madrassen.
Det är du med mellanmjölk i kylskåpet och klackarna i taket.
Det är du med annat än blod i ådrorna.
Det är du med och utan.
Det är du med delad lugg och irriterade händer.
Det är du som aldrig och du som alltid.
Det är du med jamen och nejmen och okejdå.
Det är du.
Och det är jag på en köksstol utan någonting annat än mitt eget huvud i händerna.
