MAD AS BIRDS -

Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir

Åh, just nu vet vad inte vad jag ska skriva om.
Så nu undrar jag ; vilka är ni, ni som läser?
Jag vill så gärna veta.

"Här kommer rädslan, nu igen
när alla fjärilar i magen nålas upp
till ett mönster på min säng"

1.

Det finns så många människor jag hellre skulle vara. Så många handleder jag hellre skulle vilja lägga fingrarna mot, så många hjärtslag jag hellre skulle räkna, så många slag jag hellre skulle vilja utkämpa bekämpa
det som är jag.

Innan jag går; dina trumhinnor mot mina fingrar.


2.

Hur jag varken kan vinna

eller försvinna.

"It's true I always wanted love to be hurtful,
 and It is true I always wanted love to be
filled with pain
and bruises"

Cripple and the starfish - Anthony & The Johnsons

14/11/1998

Det är som om du väntar på att allt det invecklade någon gång ska vecklas ut,
förstås och förgås mellan dina handflator. Allas händer trycks mot din rygg, ådrorna böjs,
vinklas utåt och in i sig själva. Din mun är full av blåbär, ett blödande sår mot väggarna i finrummet. Direkt från skolan, över fotbollsplanen, kolonilotterna och nu är du där, med mig. Mina knäskålar mot dina, du leker ballerina på din mammas tvättlina, strecken över fotsulorna som ett slags bevis -

lyckligtvis bleknade alla
bleknade allt
utom du

14/11/2008

Dina armbågar är torra när du lutar dig över bordet, du borde smörja in dem. Du säger att vår rymdiska yta är mindre än vår jordiska, att vi har ytterligare några meter kvar att fylla. Jag har avsagt mig min yttrandefrihet, alla ytterligheter tvinnar min hud.

Aldrig har vi varit ytligare.

Sirener utanför fönstret, jag kan inte höra om det är en ambulans eller en polisbil. Du rycker till i sömnen när ljudet når in i dina hörselgångar. Jag tänker på bilolyckor. Jag körde full en gång, men jag krockade inte med någon.

Det är du med dyra pianot men ingenting kan spela.
Det är du med bokhyllorna fulla av plåster.
Det är du med avbitna naglar i tändsticksasken under madrassen.
Det är du med mellanmjölk i kylskåpet och klackarna i taket.
Det är du med annat än blod i ådrorna.
Det är du med och utan.
Det är du med delad lugg och irriterade händer. 
Det är du som aldrig och du som alltid.
Det är du med jamen och nejmen och okejdå.   

Det är du.

Och det är jag på en köksstol utan någonting annat än mitt eget huvud i händerna.

"Saying everything you've ever seen was just a mirror
You've spent your whole life sweating in an endless fever
And laying in a bathtub full of freezing water
Wishing you were a ghost"

Jag minns fortfarande exakt var det låg, fågelboet. Äggen, som ögonlober, pingisbollar. Jag minns hur jag tog upp ett av äggen, trots att jag visste att det var dumt, att man egentligen inte fick. Att fågelmamman kanske inte skulle våga närma sig äggen sedan, att jag kunde förstöra, förgöra. Jag höll upp ägget mot solen. Det blev alldeles transparent. Man kunde se fågelfostret inuti. Det var alldeles rödspräckligt och ganska äckligt. Sedan gick pekfingret rakt genom skalet. Jag ryckte till och tappade. När ägget träffade klippan tänkte jag på människorna som hoppade från World Trade Center.

Fransk småstad, juli 2007.

"Pendant que ton ombre
en douce te quitte
entends-tu les autres qui se battent 
a la périphérie
et même si tes yeux
dissolvent les comètes
qui me passent une à une
au travers de la tête "

Åtta månader sedan. November och din födelsedag. Dina tunga andetag när du låtsades sova, mest för att du vet hur viktigt det är för mig att uppvakta rätt. För att du vet att jag vill att allting ska följa regler och ramar, tabeller och tydliga riktlinjer.  Att jag vill ha en tydlig lösning på allting, att jag vill slippa se ditt ansikte lösas upp trots att jag inte druckit. Ett väntrum och en väntan. Bläddrande i veckotidningar och ett besked som tränger dig undan. Jag har en annan människa inom mig, någon som inte är du. Två hjärtan som en dag plötsligt stannar. Din gråt i duschen, din ryggrad alldeles tydlig under mina händer. Samtidigt; en lättnad. Ingenting tränger dig längre ur min kropp.

Ibland talar jag bara om vädret. Om lågtryck och risk för snöfall och hur rolig hon på fyran låter när hon bryter på norska. Fast jag tycker ju om norska egentligen. Det låter som att de ler när de pratar.

allt jag redigerat till kontrast och skärpa.
jag borde skärpa mig ibland

vet jag inte om du värjer dig
mot mig eller väljer mig och

jag behöver något som
upprör snarare än upphör när jag
rör dig.