kardinalsynder.
14/11/1998
Det är som om du väntar på att allt det invecklade någon gång ska vecklas ut,
förstås och förgås mellan dina handflator. Allas händer trycks mot din rygg, ådrorna böjs,
vinklas utåt och in i sig själva. Din mun är full av blåbär, ett blödande sår mot väggarna i finrummet. Direkt från skolan, över fotbollsplanen, kolonilotterna och nu är du där, med mig. Mina knäskålar mot dina, du leker ballerina på din mammas tvättlina, strecken över fotsulorna som ett slags bevis -
lyckligtvis bleknade alla
bleknade allt
utom du
14/11/2008
Dina armbågar är torra när du lutar dig över bordet, du borde smörja in dem. Du säger att vår rymdiska yta är mindre än vår jordiska, att vi har ytterligare några meter kvar att fylla. Jag har avsagt mig min yttrandefrihet, alla ytterligheter tvinnar min hud.
Aldrig har vi varit ytligare.
Du är fantastisk.
fint
Jo, jag får väl se ikväll om det är något ställe att ha!
Tack, men jag klarar mig faktiskt, för i slutet blir allting bra. Och är det inte bra, så är det helt enkelt inte slutet.
