avtryck / avtryckare
23.9
Hur ont det gör att inse att allting lämnar spår : i huden, bakom hjärtklaffarna, över lakanen jag byter alldeles för ofta,
i det skållheta vattnet nollsex:trettio varje morgon.
Att inte gråta på två veckor : den lättnaden.
Fortfarande varje nederlag som ett slags utspädande av blodet -
handlederna, anklarna alldeles oskyddade.
1.
Det är sen eftermiddag, men för oss är det fortfarande morgon, den sista. Gardinerna som ridåer, den tunga sammeten envisas med att blåsa in i rummet. Jag försöker stilla dem, du skrattar och stryker över mina underarmar. Du är den enda jag någonsin låtit göra det, men det vet du inte. Du dricker ett glas vatten, rör om i stekpannan.
2.
Senare i din säng. Jag studerar din profil, för systematiskt pekfingret över pannan, näsans linje, läpparna. Du sluter ögonen när jag stryker över din underläpp, öppnar munnen så att jag kan känna din andedräkt mot mina fingrar. Det är kallt i rummet och jag virar in mig i påslakanet, vilar huvudet försiktigt mot din axel. När jag försiktigt kysser dina nyckelben börjar du att gråta.3.
Din hud. Och trafiken utanför ditt fönster.
Avledande och avlidande:
Jag minns vägskyltar på främmande språk, sommaren i rännilar över ryggen. Doften av bensin och hur du drog djupa andetag, jag tror det var en måndag. Jag tror att du var lycklig då.
Och nu undrar jag : när mörkret svalde dig, var du lugn?
Var dina andetag små jordbävningar, rev du dina polyesterlakan i bävan?
Visste du?
-
Det här köket mindre än någonsin, dina sjukförsäkringspapper kvarlämnade på bordet. Jag viker pappersflygplan av dem, de blir fula och vinda men de flyger. Som du genom fönstret och nu ; pappersplanen som fåglar över asfalten.
Ljuset genom persiennerna fyller tomrummen som omringar mig.
Och du var aldrig mörkrädd.
Det enda mörker som skrämde dig, var ditt eget.
Fy så bra du skriver. Som magisk frost.
Åh, Linnéa åh.
Så absolut underbar text, alla meningar i sin egen betydelse. Du är så otroligt bra.. Jag vill hålla dig mot allt det onda, dansa tills vi blir glada igen. Tills allting luktar rosor och solsken.
Älskling, det är så vackert. Det är så jävla vackert när man vet och jag tror att du förstår hur otroligt lycklig jag blir av att läsa det där. Puss.
du skriver oerhört bra; det är vackert och sorgligt.
synd att du inte skriver oftare dock,men jag har läst igenom hela bloggen flera gånger, och jag slukar i mig varje ord, varje text, med samma hänfördhet, och "hunger" efter mer vackra ord.
du är suverän på att skriva texter!
ha det bra!
Det är finare, än allt annat.
om jag dör imorgon linnéa då måste du läsa upp en av dina texter på min begravning.
"Hur ont det gör att inse att allting lämnar spår : i huden, bakom hjärtklaffarna, över lakanen jag byter alldeles för ofta"
aa, scars remind us that the past is real, även så vi blir starka
herregud så vackert
tack, du skriver också otroligt fint
Mera, mera. Och glöm inte att höra av dig när du har tid och lust.
men kära du. inte ska du komplimentera mina ord (men tack tack tack ändå det värmer i magen, ååå). du själv skriver ju som en som en som en ... ÅÅÅ. ja. vokaler verkar vara det enda jag får ur mig just nu. tydligen. men fy tusan vad bra du är!
Att få en sådan kommentar av dig betyder oerhört mycket för mig, gjorde min kväll.
Och du vet att jag tycker samma sak, right back at you.
duktig du är
linnéa, vackra vackra linnéa:
skriv en roman-kommentar!
det är viktigt att man får skriva av sig när man behöver skriva av sig. och jag läser, nickar, tänker "så är det, precis så är det", och blir bara glad.
du får skriva en romankommentar. jag tror det vore bra om du skrev en romankommentar.
kram.
Dina meningar är magiska, Linnéa.
Har du läst P O Enquists "Nedstörtad ängel"? Jag tror att du skulle tycka om den. Språket är fulländat.
Din blogg är så vacker.
åh jag blir alldeles darrig. dina berättelser målar kyla på min hud
