skräckslagen hjärtslagen.
1.
Jag sover bort dagarna mellan strukna lakan ; pressvecken som orosrynkor över pannan.
Vår blir långsamt till sommar medan jag somnar, domnar bort.
Kanske är det så det blir.
2.
Jag och Moa går hundratals steg i kvarteren där vi bor, ser gryningar och skymningar avlösa varandra.
Ibland håller jag henne i handen. Hon har nästan alltid kalla fingrar.
Imorgon tar hon studenten.
3.
Ibland tänker jag på hur somliga människor alltid talar om döden som en faktisk plats, en rent fysisk existens. På människor som spelar schack med sig själva och trivs med det. På människor jag möter på gatan, hur ensamheten står skriven tvärs över deras ansikten. Något med hur de håller axlarna, pulsslagen som trummor i hörselgångarna.
Jag är rädd att jag förlorat mer än orden.
4.
"Och jag drog med dig i mitt fall
och sen gled jag bara undan
så förlåt, förlåt för allt
för min förbannade kluvna tunga
jag har ett foto någonstans
där vi är drottningar och kungar
nu ligger bilder överallt
där gamla ansikten är unga
och jag har letat som besatt
efter känslor som är försvunna
och det har varit en lång, lång natt
men jag är glad att mina tårar
är behärskade och lugna"
Du är så duktig och så träffsäker med dina ord, jag blir så rörd av det du skriver varendaste gång!
fina du.
Du är det bästa jag har!!, som du redan vet och alltid kommer få veta. Plus att du är otroligt duktig på att skriva.
jag vill trösta på något sätt, fastän jag inte kan och det kanske inte ens är tröst som behövs. men jag tycker om dig, det du skriver, och jag vill att du ska veta det. puss.
fint linnea.
hej älskling du är så himla, himla bra på alla sätt, och jag önskar att du kunde uppdatera din blogg lite oftare för att tillfredsställa mig och många andra. Puss älskling
hej älskling du är så himla, himla bra på alla sätt, och jag önskar att du kunde uppdatera din blogg lite oftare för att tillfredsställa mig och många andra. Puss älskling
fint!
