Du kan slå mig i bitar.
Du kan slå tills allt det vita, vita hatet är allt som återstår.
dans l'ombre ou la lumière;
Det är så oerhört kallt, så jag stannar inne och letar efter någon slags logik, en lösning.
Ikväll styr vi över ljus och mörker.
just get me past this dead and eternal snow.
"and say and lie to me and say
and lie to me and say,
it's gonna be alright,
it's gonna be alright"
minus tjugo ; grader, kilo, hjärtslag
Det spelar ingen roll, det betyder ingenting.
jag minns en dröm om snö.
"Jag behöver din kyla nu,
behöver din svala hud"
Hjärtfrekvensen ökar och Sylvia lämnar spår över lakanen.
1963;
Dina nervtrådar kring mina handleder när du leder mig in i dina mellanrum;
ett slags tomrum där cellerna aldrig upphör att dela sig. Dina hårstrån varsamt placerade i rader över kuddvaret i ett försök att skapa någon slags varaktighet. Jag undrar var du är.
Varför du inte är här.
Aldrig var du så rädd som när de räddade dig ur husgrunden där du låg gömd ; tömd på ord och med avgrunden letandes sig längre in i din kropp.
Du säger att vi behöver ett under eller en undergång ; någonting som går under och in i oss. Att det är något som rör sig under alla lager av hud. Hur du försöker bestrida allt det som börjat sprida sig i ditt blod, hur det svider när du vrider fingrarna ur led. Ingenting leder till någonting.
Mot slutet blir du så lugn. När allt det du skjutit framför dig snart kommer att tillhöra det förlutna, när allt det du känt snart kommer att vara erkänt. Dina händer slutar att skaka.
Innan du lämnar mig, termometern på noll;
Självkontrollen är den sista roll vi avsäger oss.
Comme la nuit nous manque parfois.
Et quand l'aube viendra, je disparaîtrai.
