och mina kläder är genomblöta av din brors tårar.
Mina kusiner är hos mig. De stannar tills på söndag. De är fem år gamla. Det säger kanske allt, egentligen. Det är sällan tyst i huset, de springer och skriker och skrattar och gråter ibland. Sedan kramas de mycket, de säger fina saker och pussar mig på kinderna. Visst är de lite jobbiga, som när de kommer in på mitt rum åtta på morgnarna, sätter händerna i sidorna och säger att "nu får det vara nog, nu är det inte natt längre!". Då kan det känns lite tröttsamt att de är här. Men oftast känns det bra, de är världens finaste barn. Idag har vi bakat hallonmuffins och tittat på frosten. Vi har även tittat på "Mjölktandsmössen", som jag antar att alla ni som är födda under tidigt nittiotal är bekanta med. Det kändes väldigt nostalgiskt under de fem minuter som programmet pågick. Nu har jag inget mer att skriva.
Jag såg mjölktandsmössen häromdagen! Måste säga, jag blev besviken, det var inte alls så bra som jag mindes.
Vad mycket du skriver. Det är fint.
Jag kommer nog till Umeå på lördag, har jag för mig för stunden i alla fall. Hör av dig om vi kan ses!
Verkade inte synas att det var moí, Robin, som skrev det där om att åka runt i Norrland. Nu kanske det framgår mer.
