gryningspaniker.
Jonas Hassen Khemiri.
Vi var och lyssnade på Jonas Hassen Khemiri, jag och mina fina Elina. Han pratade om ord. Han pratade ord, talade ord som trängde genom oss. Han var lite nervös och strök håret bakom öronen, lugnande. Allt han sa blev viktigt och nödvändigt ; vände oss ut och in, väntandes.
Jonas ja.. Jag såg honom när han var och höll föredrag på biblioteket här, och jag vet inte riktigt vad jag tycker om honom. Mycket uppståndelse för lite kanske.
var jag den enda i hela världen som inte fattade att han var i umeå? jag känner mig som en idiot. varför sa ni inget?!?!?!? <3
Åh, vad glad jag blev över kommentaren. Det är både skönt och fruktansvärt att veta att folk känner igen sig.
Jag är vansinnigt förälskad i Jonas Hassen Khemiri och förbannar mig över att jag inte lyssnade då han var i Umeå. Jonas och jag, mm.
Jag läste hans bok Ett Öga Rött i förra veckan, jag tyckte inte så mycket om den, den tog ju upp ett väldigt viktigt men nästan bortglömt ämne, integrationsplanen, men jag kände inte att man kom någon vart i den. Att den inte riktigt tog mig någonstans. Jag störde mig mest på det jobbiga språket.
Jag gillar din fina blogg jätte mycket, fina du.
O ; Det jag tycker om hos Khemiri är hur han behandlar språket, snarare än hur han berättar, så jag håller med dig i det du säger om att inte "komma någon vart" i hans berättelser. Om du inte tyckte särskilt mycket om "Ett öga rött" så skulle jag föreslå att du läser "Montecore - En unik tiger" istället. Personligen anser jag det vara en bättre roman, men det är givetvis ingen garanti för att du tycker likadant.
Och du, jag tycker om din blogg hemskt mycket, ska du veta.
